En modern syn på entreprenörskap

Den historiska tillbakablicken kännetecknas främst av nationalekonomins och beteendevetenskapens syn på entreprenören som en ekonomisk aktör. I viss mån finns det också sociologiska inslag i min beskrivning. Idag kännetecknas forskningen inom entreprenörskap och småföretagande av tvärvetenskaplighet och är multidisciplinärt i sin karaktär. Det finns inslag av allt från nationalekonomi till psykologi och socialantropologi inom forskningen. Forskningen kännetecknas också av en oenighet kring en gemensam definition av begreppet. Inom den akademiska världen har debatten pågått under en lång tid, och det råder fortfarande stor oenighet om begreppets innebörd.

En viss konsensus har emellertid uppnåtts och det råder enligt Gibb en närmast universell enighet om att entreprenörskap innefattar det sätt med vilket individer och organisationer skapar och implementerar nya idéer och sätt att göra saker på, samt agerar proaktivt på omgivningsförändringar som involverar olika grader av osäkerhet och komplexitet.

Den bild som börjar träda fram idag är framförallt att forskningen i mindre grad fokuserar på entreprenören och mer på entreprenörskapet. Bilden av entreprenören som den ensamme hjälten på marknaden ersätts av entreprenörskap som ett socialt fenomen.

Ett annat sätt att se den framträdande sociala dimensionen av entreprenörskap är att se det ur det individuella perspektivet. På såväl global som social och organisatorisk nivå finns det en mängd tendenser som skapar ökade möjligheter, men också en mer komplex och osäker tillvaro för oss alla. Den sociala dimensionen av entreprenörskap kan sägas springa ur den osäkerhet vår tillvaro idag skapar för den enskilda individen. Vi behöver alla bli mer entreprenöriella i vårt agerande för att klara av ett alltmer komplext arbetsliv och social tillvaro. Behovet av samarbete, kollektivt och socialt entreprenörskap uppstår som en konsekvens av dessa faktorer. Detta är inte bara förbehållet individen, gruppen och organisationen utan gäller även för småföretag, mellanstora och storföretag, vilket inte minst ”fusioneringsvågen”, strategiska allianser och andra former av samarbete är ett uttryck för.

Den sociala dimensionen av entreprenörskap gäller inte enbart i arbetslivet och på den ekonomiska arenan. Även om redan Schumpeter diskuterade olika former av entreprenörskap som exempelvis politiskt entreprenörskap har det idag blivit allt vanligare att diskutera detta fenomen som något som praktiseras på andra arenor än marknaden. Exempel på andra former av entreprenörskap är samhällsentreprenören som kännetecknar en person som verkar för näringslivets utveckling i en specifik kommun, region eller liknande utan något eget vinstintresse i företagen. Ett sådant entreprenörskap kan inte praktiseras i ett socialt vakuum. Det kräver snarare ett samarbete mellan många olika parter med varierande motiv. En annan bild av entreprenörskap är kulturellt entreprenörskap vars primära syfte är att skapa och förmedla estetiska budskap via olika kulturella projekt

Läs mer entreprenörskap och ekonomi och organisationsteori här.

Ytterligare en annan form av entreprenörskap är det politiska entreprenörskapet som kännetecknas av en marknadsföring av politiska budskap liksom en produkt på varumarknaden.  Även om politiska, kulturella eller samhällsentreprenörer oftast representeras av en eller ett fåtal personer så kännetecknas entreprenörskapet av en vilja att realisera en idé. För att kunna åstadkomma detta krävs samarbete och delaktighet från andra än den enskilda entreprenören. Detta blir allt nödvändigare i ett alltmer föränderligt samhälle, oavsett vilken arena entreprenörskapet praktiseras på.

Forskning visar på en trend mot att ”teamentreprenörskap” blir allt vanligare; entreprenörer i egenskap av egenföretagare söker idag samarbete i en allt högre grad än vad som var fallet för endast ett decennium sedan. Entreprenörerna har insett att man inte kan förfoga över all kunskap själv, istället knyter man upp resurser genom att bygga nätverk och söka samarbete i olika projekt.

Utifrån detta resonemang skulle en lämplig sammanfattning och definition av entreprenörskap kunna vara den som Gibb formulerat:
”Behaviours, skills and attributes applied individually and/or collectively to help organisations of all kinds, to create, cope with and enjoy change and innovation involving higher levels of uncertainty and complexity as a means of achieving personal fulfilment”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>