ROT- och RUT-avdrag – skattesubventioneringar för de som redan har det gott ställt?

En fråga som kritiskt diskuterades mycket under förra valrörelsen, men som verkar ha funnit sin plats i den svenska folksjälen så här fyra år senare – är de skattesubventionerade avdrag vi sedan slutet av den förra mandatperioden lärt känna under förkortningarna RUT och ROT.

Frågan om skattelättnader för ännu fler branscher har även fortgått i och med sänkningen av restaurangmomsen, bolagsskatten och arbetsgivaravgiften för unga som främst går till samma bransch samt telemarketing företag. Om vi skall kunna diskutera frågan på ett relevant vis kan det vara viktigt att ha hela bakgrunden. Regeringar har ända sedan Keynesianismens genombrott använt skattemedlen för att stimulera vissa branscher och hålla tillbaka andra, beroende på konjunktursvängningarna.

Vi har sedan länge blivit vana med att subventionera bankerna genom avdrag på deras avgifter. Bokmomsen har sedan 60-talet undantagits den ordinarie varumomsen samtidigt som vi straffbeskattat produkter med en alkoholhalt på över 20% och allehanda tobaksvaror.

Två branscher som i Sverige enligt ”regeringen Reinfeldt” länge präglats av mycket svartjobb är städ- och byggbranschen. Detta i kombination med bankkrisen där finanskapitalisterna genom oansvarig valuta- och bostadsspekulation sänkte hela den industrialiserade världens ekonomier ledde fram till att Alliansregeringen 2008 beslöt att införa ROT och RUT för att stimulera ett tidigareläggande av renoveringar och tillbyggen.

Tanken i sig är väl sympatisk, och paradhästen i all argumentation har handlat om att främja arbetstillfällen för människor som står långt utanför arbetsmarknaden. Det beklämmande är emellertid att när man börjar räkna på vad Alliansens ”nya jobb” kostade så upptäcker man ganska snart att det varit direkt ineffektiva åtgärder som inte skapat några eller väldigt få nya arbetstillfällen. Bara arbetsgivarhalveringen för alla under 25 i kombination med den senaste momssänkningen har inneburit en kostnad på drygt 1,2-miljoner per nytt arbetstillfälle vilket innebär att vi kunnat skapa minst fyra gånger fler arbeten inom välfärdssektorn genom utbyggd offentlig service inom skola, vård och omsorg för samma peng.

Är det värt det? Allt beror på hur man räknar. De insatser som idag kostar mycket kanske är mer lönsamma i längden. Är det rättvist? Det är nästa fråga. Rättvist mot branscher som inte subventioneras och rättvist mot privatpersoner? En person som bor i lägenhet i Örebro, och inte behöver renovera så mycket, ska betala skatt till någon annan som vill genomföra badrumsrenovering Stockholm. Är det rätt? Än så länge tycker i alla fall alla partier att ROT och RUT ska stanna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>